Förra året var en succé för Sjöfartsmuseet Akvariet. Vi ökade försäljningen av årsbiljetter med 55 %, antalet återbesök med 31 % och antalet besökande barn ökade med hela 58 %. Besökare som använder våra utställningar, besökare som medverkar i våra aktiviteter. Dessutom extremt nöjda besökare. En fantastisk utveckling.

Vi är stolta och det med rätta, men varför rabblar jag dessa siffror? Varför berättar jag inte hur vi har arbetat för att öka kvaliteten i verksamheten? Hur vi arbetar med strategier, förstudier och projektplaner. Hur vi försöker bli bättre på att utvärdera oss själva och hur vi försöker lyssna in våra besökare. Allt med målet att skapa en bättre verksamhet för dem som använder oss.

Jo, för tyvärr så fokuserar beslutsfattare ännu på antalet besökare. Att dessa ständigt skall öka. Men hur denna ökning sker diskuteras sällan. Jag önskar att intresset kunde svänga från kvantitet till kvalitet. För vilken typ av museer skapas när hetsen på fler besökare får styra? Och hur kan vi skapa verktyg för att mäta kvalitet?

I Storbritannien har nya metoder utvecklats, metoder som kan användas vid planering och utvärdering av museers verksamhet. Generic Learing Outcomes, GLO, och Generic Social Outcomes, GSO. Metoder som även börjar vinna mark här hemma. En mycket positiv utveckling.

Vill vi vara angelägna så är inte antalet huvuden som passerar våra dörrar som skall räknas. Istället är det annat. Det handlar om att titta på våra besökare. Vilka är de? Vad gör de hos oss? Hur länge stannar de? Kommer de tillbaka? Hur nöjda är de? Vad får de med sig av ett besök på museet?

Ett angeläget museum känner sin publik. Ett angeläget museum verkar tillsammans med sin omgivning. Det angelägna museet utvecklas inte i den publikhets som råder idag.

/Anna Rosengren
Chef vid Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg

De kommande veckorna bloggar företrädare för finalisterna i Årets museum. Denna vecka möter vi Anna Rosengren som är chef på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg.

I samband med Nordiskt centrum för kulturarvspedagogiks (NCK) årliga vårkonferens i Östersund mottog konstpedagogen Veera Jalava, den 8 februari, NCK:s pedagogiska pris. Priset, som skapats för att belöna insatser inom området kulturarv och lärande, delas i år ut för sjätte gången. Den grupp som granskat nomineringarna föll särskilt för Jalavas kreativa angreppssätt och framgångar när det gäller graffitiprojekt för personer över 65.

I ett av sina senaste projekt har Veera Jalava låtit seniorer ta del av bilder av gatukonst, prova olika tekniker som spray- och stencilmåleri för att sedan arbeta tillsammans, i stort format, ute i stadsmiljön. I fjol genomfördes detta graffitikonstprojekt i Kristiansand i Norge men då var konceptet redan etablerat i hemlandet Finland där hon tidigare grundat landets första gatukonstklubb för seniorer, det så kallade K65 CREW.

Veera Jalava fick idén när hon som anställd vid ett museum skulle arbeta med en stor tom väggyta. Från museets sida föreslog man att hon skulle bjuda in en grupp barn att skapa något på väggen. Det var då Veera började fundera kring det faktum att barn, så mycket oftare än äldre, erbjuds tillfällen att utöva konst. Och ju mer hon tänkte på det så kände hon att – ”varför inte?” – många av de kända graffitikonstnärerna är medelålders och varför ska graffiti alltid kopplas samman med ungdomar?

Ända från början var hennes ambition tudelad. Hon drevs av sin kärlek till gatukonsten och viljan att få fler att upptäcka den. Samtidigt ville hon också förändra bilden av äldre, som hon upplever vara alltför ensidig. ”De människor jag arbetat med har varit fördomsfria och väldigt sporrade att lära sig”, säger hon. Veera menar också att det är viktigt, inte minst med tanke på den åldrande befolkningen, att erbjuda nya metoder och ämnen för alla som vill fortsätta lära genom hela livet. Här har åldern ingen betydelse.

Se ett inslag om ett av Veeras norska projekt som sändes i NRK.
http://www.nrk.no/video/grafitti_uten_aldersgrense/C7D987522BABEB01/

NCK:s Jakoba Sraml har intervjuat Veera Jalava. Läs intervjun i sin helhet:
http://www.nckultur.org/attachments/article/94/V-Jalava.pdf

Vid frågor kontakta
Sara Grut
NCK- Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik
073-5942137
www.nckultur.org

Veera Jalava

Det var så jag hamnade på sjöfarten, från en dag till en annan. Från ett museum till ett annat.  Från medarbetarskap till chefskap.

Några månader senare medverkade jag i en debatt om museets framtid. Ett hundratal personer från sjöfartsnäringen var samlade. Det tog inte många minuter förrän en ung man reste sig upp och ställde frågan: Hur kan en kvinna som inte är sjökapten få vara chef för ett sjöfartsmuseum? Det var då jag bestämde mig!

Vi arbetade inåt och utåt. Vi skapade resultat och fick åter stå på egna ben. Nu skulle framtiden utforskas. Vi arbetade med unga & gamla, beslutsfattare & forskare, näringslivsfolk & kulturaktörer. Resultatet, ett förnyelseprogram som pekade ut museets framtid. Nya arbetssätt och nya teman. Huvudmännen gav tummen upp, men än var de inte beredda att öppna plånboken.

Vi fortsatte arbetet med att förändra museet. Tillsammans med omvärlden, i utställningar, aktiviteter, fokusgrupper och olika brukarprojekt. Sakta men säkert ökade intresset för museet. Besökssiffrorna fördubblades. Äntligen fick vi medel till att realisera våra tankar. Ett helt nytt våningsplan! Tidsplanen var tight och budgeten begränsad. Varenda krona försökte vi använda på bästa sätt. Resultatet blev över förväntan och nu är vi nominerade till Årets Museum. Vem hade trott det?

/Anna Rosengren
Chef vid Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg

De kommande veckorna bloggar företrädare för finalisterna i Årets museum. Denna vecka möter vi Anna Rosengren som är chef på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg.

Har tidigare beskrivit två:

1.Målbilden utgör den rikting som alla andra beslut, vägval och överväganden färgas av. Förmodligen den mest avgörande faktorn. Utan målbild uppstår osäkerhet, resursslöseri och svaga resultat. Allt skapas i två skeden. Först i tanken och på pappret sedan den fysiska skapelsen. ”Bit för bit”.

2. Ömsesidiga samarbetet med andra aktörer där parternas mål kan förenas till gemensamma nya mål och former till synergi  (1+1= 3 eller ännu mer). Inte minst kombinationen av kulturmål med näringslivsmål har skapat en ekonomisk ”grundplåt” för Marinmuseums ubåtshall.

Dessa två faktorer är och har varit avgörande. Fast jag vill samtidigt reservera mig för att verkligheten är komplex och i ständig förändring . Man bör inte ”hänga upp sig” alltför mycket på modeller från Lund, Harvard eller Marinmuseum, utan vara flexibel – så klart. Vid ett tillfälle i hörsalen med Styrelseakademin diskuterades den här typen av strategier varvid en mycket framgångsrik mjölkbonde på plats sade: ” det är vad vi i Småland kallar sunt förnuft”- tänkvärt!

Den tredje framgångsfaktorn är lite svårare att redogöra för. Det skulle kunna handla om att ”ta chansen” när man får den. Att vara proaktiv, höja blicken och våga göra det ”icke uppenbara”.

Ett område som kan exemplifiera framgångsfaktorn ” att ta chansen” är Marinmuseums kommunikation. Vi omfördelade tidigt resurser från traditionell kommunikation till nya metoder då vi såg att detta område snabbt förändrades och att där fanns uppenbara effektivitetsvinster för oss. Hur vi resonerar beskrivs på ett bra sätt av Marinmuseums kommunikatör Joakim Johansson:

”Oftast när vi i museisvängen talar om sociala medier så handlar det om hur vi på olika sätt ska nå ut via exempelvis Facebook, Twitter och YouTube för att berätta om oss själva. Det har blivit viktigt för museer att synas och höras i de sociala medierna eftersom det är ett effektivt sätt att jobba med nätverkande, information och marknadsföring.

Men tvärtom då? Hur väl syns de sociala medierna i ert museum? Går det att som besökare ta del av era filmer på YouTube? Har den senaste utställningen en egen haschtag på Twitter? Och kan folk gilla ett spännande föremål på Facebook?

Här på Marinmuseum gjorde vi ett enkelt experiment förra sommaren. Vi satte upp tre ganska anspråkslösa skyltar i museet med Facebooks logga, adressen till vår sida och en QR-kod som gjorde att alla med en så kallad smartphone kunde gilla Marinmuseums facebooksida på plats i museet.

På bara några veckor hade vi ökat antalet som gillade oss på Facebook med mer än trehundra personer. Något som nog måste anses som ett gott resultat med tanke på anspråkslösheten och att långt ifrån alla ännu så länge använder den här tekniken.

Varför skulle detta vara bra? Jo, det handlar om att låta museet, utställningarna och föremålen marknadsföra sig själva genom att skapa möjligheter för människor att dela sina upplevelser med varandra. Men det handlar också om att öka interaktiviteten och få besökare att ta till sig och dela information på olika sätt i museet.

Så nästa gång ni planerar exempelvis en ny utställning, fundera redan från början kring hur ni kan integrera sociala medier i slutresultatet. Låt besökarnas behov av att dela sina upplevelser omvandlas till gratis marknadsföring.” Så skriver alltså Joakim Johansson

Summan av framgångsfaktorer blir sålunda

1. Gemensam målbild som ligger fast
2. Ömsesidigt samarbete där många vinner
3. Mod att ta chansen och pröva nya idéer inte minst inom det kommunikativa området

Till viss del säger jag emot mig själv när jag påstår att man skall ”ta chansen ” och pröva. Jag har ju precis deklarerat att man skall sätta upp ett mål och hålla fast vid det…

Men- det får i så fall vara spontanitet inom ramen för målbilden. Kanske kan man se det som en farled och framförandet av ett fartyg. Något dyker upp i leden, man pejlar läget och justerar kursen men är fortfarande på våg mot samma mål.

Jag menar att flexibilitet, att våga pröva nya saker, att våga misslyckas, är nödvändigt för att hitta nya intressanta lösningar. Nya lösningar är nödvändigt i en föränderlig omvärld. Att leverera det uppenbara är lätt. Att överraska är svårt.

Ett bra exempel är bärgningen av Vasa. Inte många ”hissade” den idén i början på 60- talet. Men- idén var stark och realiserades och se på vasamuseet idag- en succé.

Vi vet att ubåtshallen som många tycker är en lite galen idé, och som har varit ytterst krävande att baxa ända hit, men som ändå har brett stöd, och många ”brinner” för, också är ett ämne för succé.

Invigning 2014- varmt välkomna!

/Richard Bauer
Chef Marinmuseum, Karlskrona

De kommande veckorna bloggar företrädare för finalisterna i Årets museum. Först ut är Marinmuseets chef Richard Bauer.

Trevligt att få tillfälle att reflektera runt några av de framgångsfaktorer vi ser kring Marinmuseums ubåtsprojekt. I den senaste bloggen konstaterade jag att utan en klar och förankrad gemensam målbild är det svårt att skapa engagemang och därigenom vara resurseffektiv och nå dit man vill. Detta kan liknas vid kompassen som visar den gemensamma vägen eller som locket till pusslet där vi sedan gemensamt lägger bit för bit.

Vi börjar ”så att säga” med slutet eller målbilden i åtanke.

Det var det första. Det andra och som kan bidra till god utveckling utan tillskott av resurser verkar handla om den kraft som finns i faktorn ”tillsammans.”

Vi har precis avslutat ett möte med den referensgrupp som företräder EU- projektet som delfinansierar Marinmuseums ubåtshall. Totalt handlar det om en tillväxtkopplad ekonomi runt 30 Mkr inklusive medfinansiering.

Engagemanget och viljan i stödgrupperna är tydlig. I dessa grupper finns riksdagspolitiker, näringsliv, föreningsliv och landshövdingen – listan kan göras lång. Utan deras stöd – ingen ubåtshall. Säkert som ”amen i kyrkan”.

Noterar som sagt ett påtagligt engagemang nuförtiden. Några faktorer som jag tror bidragit till det solida stöd ubåtshallen har idag är:

1. Tiden
I fyra år har vi presenterat i mötesrum, lunchrum, EU-rum, kommunstyrelserum, media, internt m.fl. Det tar tid även för den bästa idén att börja gro och sedan ta fart. Djupa rötter först- grenverk sedan. Så på våren – skörda på hösten. Det finns ingen genväg här… Tror inte man ska be människor att ta ställning för snabbt. Ett bra tag märker man inget, men trägen vinner och till slut börjar nätverken bli projektets ambassadörer och vill självständigt företräda idén. Med människor är ofta en långsam progress en förutsättning för effektivitet. Annars är ofta effektivitet sammankopplat med att något sker snabbt – tänker jag…

2.Vinna – vinna
I dialogen med partners. Inte minst finansiärer. Offentliga som EU, såväl som privata bidragsgivare; som Mikael Blomkvist med sina 2,5 Mkr – ur egen plånbok. Men även med Wallenbergsstiftelsen har det varit avgörande att vi gjort vårt yttersta för att hitta lösningar som börjar med att förstå vad som har betydelse för den andra parten. Jag märker att det har varit avgörande med denna ordning. Börja med din partners intressen och sedan dina egna. Det öppnar dörren och håller den öppen eftersom tillit och förtroende skapas med det som värdering.

3. Synergi
När förtroende finns och samarbetsmiljön är djärv såväl som trygg finns möjligheter att hitta och skapa helt nya lösningar. Synergi bygger på vår idé och partnerns ide i kombination. Inte en kompromiss mellan dessa två utan en ny gemensam modell. Lyckas man med det kan 1+1 inte bara bli 3 utan 5, 12 eller mer. Att bryta traditionella tankemönster skapar grund för gemensamma genombrott. Alla vinner.

Jepp! Tillräcklig tid, vinna – vinna, och synergi har hjälpt oss att skapa mer utan tillskott av anslagsmedel. Totalt omfattar ubåtshallen en budget om ca 140 Mkr. Detta har kunnat finansieras genom att hitta gemensamma lösningar som bygger på synergier mellan flera partners mål. Inte minst det faktum att EU satsar 30 Mkr, inklusive medfinansiering, ur en utvecklingsfond ämnad för näringslivsutveckling visar hur vi kan utveckla kulturverksamheter utan att enbart luta oss mot kulturanslag.

Det var målbilden och tillsammans – kraften. Två av tre framgångsfaktorer. Tredje faktorn och sista bloggen från oss handlar om kommunikation.

/Richard Bauer
Chef Marinmuseum, Karlskrona

De kommande veckorna bloggar företrädare för finalisterna i Årets museum. Först ut är Marinmuseets chef Richard Bauer.

- På friluftsmuseet Skansen vill vi bli ännu bättre på att arbeta i projektform genom att kompetensutveckla våra medarbetare på bred front.  En sådan satsning kan bara bli bättre och roligare om även medarbetare från andra museer deltar vid utbildningarna, säger Cortina Lange som är avdelningschef på Skansen.

Riksförbundet Sveriges museer och Skansen vill därför uppmana alla museer att haka på.

Vi planerar att under hösten (oktober – november) 2012 erbjuda följande utbildningar:

Projektmedarbetare – Bakom varje framgångsrikt projekt finns en professionell medarbetare med goda kunskaper om projektets karaktär och behov. Utbildningen fokuserar på att skapa medvetenhet och förmedla kunskap om projektarbete samt hur medarbetare, med sina specifika kunskaper och erfarenheter, kan bidra till projektets framgång. Utbildningen ger medarbetaren de verktyg som behövs för att effektivt och framgångsrikt kunna bidra till projektets framgång.

Antal deltagare/kurs: 14 st

Omfattning: 3 dagar utspridda under perioden

Kostnad: ca 5 000 kr/person inkl moms

Lokal: Lämpligt museum

 Projektbeställare – Bakom varje framgångsrikt projekt finns en professionell beställare med väl utvecklade personliga ledaregenskaper, god kunskap om den egna organisationen samt förståelse för projektets specifika behov. Utbildningen ger beställare de verktyg som behövs för att starta upp projekt mot ett framgångrikt och behovsanpassat genomförande.

Omfattning: 1 dag

Kostnad: ca 23 000 kr/dag inkl moms (kostnad per person beroende på antal deltagare)

Lokal: Lämpligt museum

Projektledare – Det ställs höga krav på dagens projektledare och deras förmåga att planera, strukturera, styra och leda projekt med många personer och resurser inblandade. Utbildningen ger projektledare de verktyg som krävs för att planera, strukturera, styra och leverera projekt inom en överenskommen tidsram.  Det ingår även moment om hur man kan motivera och inspirera andra i projektet för att höja både kvalitet och effektivitet i det dagliga projektarbetet.

Antal deltagare/kurs: 14 st

Omfattning: 3 dagar utspridda under perioden

Kostnad: ca 5 000 kr/person inkl moms

Lokal: Lämpligt museum

OBS! Beroende på hur stort intresset blir kan utbildningarna förläggas till olika delar i landet.

Låter det intressant?
Anmäl museets intresse, omfattning och vilken del av utbildningarna som ni är intrersserade av till info@sverigesmuseer.se senast den 31 mars.

Frågor?
Kontakta Cortina Lange på Skansen eller Mats Persson, Riksförbundet Sveriges museer.

Hela medlemslistan hittar du här>>>

I dessa dagar är jag glad över hur vi genom att ”kämpa på” nu kan säga att vi kommit till en ”point of no return”- vi kommer att expandera Marinmuseum med en ubåtshall som hyser en schackpjäs från kalla kriget. Det handlar om HMS Neptun och flottans första ubåt –Hajen.

Tänkte reflektera runt tre avgörande faktorer i tre bloggar denna vecka och den första handlar alltså om – Målbilden!

Det är först denna vecka som de svåraste passagerna, avgörande besluten och viktigaste avtalen är klara. Visst har vi fortfarande en serie utmaningar framför oss men vi kommer att kunna genomföra en idé som man kan tycka är lite galen men som många också finner väldigt spännande och som ligger rätt i tiden. Vi ska nämligen ta en ubåt på 1000 ton. Lyfta upp den på land och bygga en spännande arkitektonisk byggnad runt den. Byggnaden är inte bara spännande som sådan med sin form som minner om moderna örlogsfartyg i så kallad smygteknik, den signalerar också den rörelse som Marinmuseum har. Vi vill engagera, ta plats i samtiden, jobba med det aktuella ämnet ”kalla kriget”.

Det är i huvudsak tre viktiga samhällsmål som ubåtshallen uppfyller:

1. Vi bevarar och förmedlar en avgörande del av svensk historia – örlogs såväl som industriell sådan.

2. Vi skapar tillväxt inom besöksnäringen men bidrar också på sikt till arbetskraftförsörjningen i denna del av landet.

3. Vi skapar ett unikt, storslaget pedagogiskt instrument för skolan men även för breda grupper människor som vill lära och reflektera.

Så när jag funderar över faktorer som varit avgörande för att vi kommit dit vi är idag, är målbilden den viktigaste. Kanske kan man jämföra detta med att lägga ett pussel.  Målbilden är som locket till pusslet. Har man locket är det mycket lättare, effektivare och roligare att pussla. Jämför med den där påsen pusselbitar som man hittar, men där locket saknas. Svårare, inte roligt och frågan är om man ens blir färdig. Utan målbild blir man utlämnad till omständigheter utanför den egna kontrollen. Slumpen får avgöra. Resurser slösas.

Att börja med målbilden i åtanke är avgörande. Så varje månad, vecka och dag så ser vi målbilden. Försöker hitta och göra det mest avgörande först och lägger ”bit för bit”.

I dagsläget ligger många bitar på plats. Finansieringen ser bra ut. Regeringen har fattat sina beslut. Upphandlingarna är klara och avtalen signerade. Vi har delat ”bilden” med många och vi lägger pusslet med dem.

Det var det första. Det andra handlar om samarbete och det tänkte jag lufta i nästa blogg.

/Richard Bauer
Chef Marinmuseum, Karlskrona

De kommande veckorna bloggar företrädare för finalisterna i Årets museum. Först ut är Marinmuseets chef Richard Bauer.

Läs hela nyhetsbrevet >>>

Bolla vill ge inspiration genom exempel på barn- och ungdomsprojekt inom olika konstområden, intressanta nyheter och aktuell forskning.

Bolla syftar till att sprida kunskap om olika arbetssätt som främjar barns och ungas delaktighet och möjligheter till eget skapande, och ska bidra till förbättrad måluppfyllelse inom den nationella barnkulturpolitiken.

Idag inviger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth den nya webbplatsen som Kulturrådet står bakom.
– Vi har skapat en digital mötesplats för alla vuxna som arbetar med och för barn- och ungdomskultur, säger Lotta Brilioth Biörnstad, koordinator för barn och unga på Kulturrådet. Bolla.se ska vara en plats att hitta nyheter, se hur andra arbetar, bolla idéer, fånga en inspirationsboll eller studsa in en boll själv för att inspirera någon annan.