Länsmuseer – en motkraft till politisering av kulturarv?

Maja Hagerman och Ulrika Knutsson på varsin sida av Ywonne Hagerman, ordförande i Läsmuseernas samarbetrsråd. Foto Anki Berg, Västerbottens museum.
Maja Hagerman och Ulrika Knutsson på varsin sida av Ywonne Hagerman, ordförande i Läsmuseernas samarbetrsråd. Foto Anki Berg, Västerbottens museum.

Länsmuseernas höstmöte 18-19 oktober hade rubriken Sveriges största museum med undertexten Samhällets behov av starka länsmuseer.
Första dagen hölls flera föredrag med en efterföljande paneldebatt och med kulturjournalisten 
Ulrika Knutsson som moderator. Dag två delade deltagarna in sig i workshops och gruppvisa möten.

Vi bjuder här på ett referat från Sveriges Museers styrelseledamot Hans Kindgren, chef för Bohuslänsmuseum:

Författaren och debattören Maja Hagerman inledde vårt möte med rubriken Varför behöver samhället starka länsmuseer? Det var ett engagerat fördrag med exempel från flera länsmuseer. Länsmuseerna behövs; för att flera historier skall kunna berättas från olika delar av landet, för att kunna fungera som samhällskommentatorer utifrån ett historiskt perspektiv och för att vara en motkraft till den politisering som nu sker av kulturen och kulturarvet. Tydligast är denna offensiv från höger där ”kulturen finns uppströms politiken” dvs. för dem gäller att vinna slaget om idéerna för att sedan göra politik av detta. Men även från vänster sker en mobilisering som en motrörelse. Museerna får akta sig att bli ”elitistiska” institutioner som fostrar människor. Istället måste de fungera som en bro mellan kunskapssökande människor och kunskap. Museerna och medborgare skaparkunskap tillsammans. Slutorden var ”vi skall minnas tillsammans”.

För dem gäller att vinna slaget om idéerna för att sedan göra politik av detta

Fredrik Linder, departementsråd på Kulturdepartementet, talade om Den nya museilagen och kulturarvspolitik. Bakgrunden till lagen och dess poängterande av ”armlängds avstånd” var den politisering av kulturarvet som sker. Han poängterade att politiken inte vill styra hur kulturarvsvärden används av människor – det gemensamma kulturarvet är en angelägenhet för alla. Lagen är ett långsiktigt ramverk där gränserna sätts för vad som skall/ skall ej styras av politiken. Riksantikvarieämbetet är ingen styrande utan en stödjande myndighet för museerna. Statens historiska museum blir en tydlig myndighet för att främja svensk historia. Kulturarvspropositionen har ett bildnings och kunskapsfokus och är ett uttryck för att museerna är viktiga institutioner. Uppföljningen av lagen åvilar närmast museernas revision.

Uppföljningen av lagen åvilar närmast museernas revision

Staffan Forssell, chef för Kulturrådet, hade valt talrubriken Kulturrådets nya roll (en roll han menade inte var ny). Ingenting har förändrats i Kulturrådets arbete med och uppföljning av samverkansmodellen. Kulturrådet fördelar 2,2 miljarder kr varav 1,3 i samverkansmodellen. Man får in cirka 7000 ansökningar per år varav hälften går igenom (i bantad form). Kulturarvspropositionen har inte haft någon påverkan på Kulturrådets arbete. Kulturrådet kommunicerar främst med de högsta kulturtjänstemännen i varje region (kulturcheferna). Staten bidrar med cirka 30% av regionernas kulturbudgetar varför initiativen måste komma från regionerna. Den övergripande uppgiften är att alla skall ges lika möjlighet till kultur. Museer bör vara modiga och gränsöverskridande.

Johan Hegardt, forskare vid Södertörns högskola, talade om Kulturarv och historiemedvetande i en tid av identitetspolitik, integration och sanningsförskjutningar. Han tog upp förskjutningen i terminologi från kulturminne/n, kulturmiljö/er till kulturarv i statens offentliga utredningar på 1980-talet. Den kom som en effekt av att lyfta fram/ skydda olika minoriteters kulturer. Ett arv kan inte delas med någon som är arvinge, även om denne kan dela med sig. Man betonade ”ärvda” särdrag. Det leder över i identitetspolitik som betonar gruppens särdrag, separation, där ingen kritik får riktas utifrån. Det blev en rasifiering med rätt till identitet utifrån hudfärg. och det blev normkritik med ett försvar av egna normer mot andras normer. Dessa begrepp inrättades från början med goda intentioner, men nu slår de tillbaka – genom arvstvister, identitetstvister och normtvister. Detta används av den nya högern och rättfärdigar deras hävdande av att alla tolkningar är subjektiva – rätten till en egen (vit) kultur etc. Integration (att sammanföra för att skapa något nytt) är ett relativt sent begrepp som vuxit fram under 2000-talet (till skillnad från assimilation där en del uppslukas av en annan). Kulturarv, identitetskritik, normkritik betonar separation. Alternativet är ett historiemedvetande som är inkluderande och skapar en ny helhet – all kultur är hybrider. Historien är inte ”vår” – källkritik. Johan Hegardts slutord var: ”Tänk tillsammans”.

Alternativet är ett historiemedvetande som är inkluderande och skapar en ny helhet – all kultur är hybrider

Paneldebatten med Fredrik Linder, Staffan Forsell, Johan Hegardt, Maria Ward (Regionmuseet Kristianstad) och Ida Karkianen (Riksdagens Kulturutskott) hölls under ledning av Ulrika Knutsson.
I debatten betonades museerna som institutioner där debatten om yttrandefrihetens gränser sker; samhällets behov av fristående starka kulturinstitutioner; att den nationella och regionala nivån måste samspela (större uppskrivning statliga medel); museerna som mötesplatser; ökad samverkan med akademin för att stärka forskning och museerna som kunskapsinstitutioner; att det finns olika sorters forskning och att grundforskning måste ske i en akademisk miljö; behovet av forskning på museerna på exv. samlingarna samt att kulturen är ett viktigt utgiftsområde och inte grädde på moset.

Kulturen är ett viktigt utgiftsområde och inte grädde på moset

Dag två inleddes med workshops där paraplyprojektet ”Sveriges största museum” förtydligades. Vad behöver göras för att stärka länsmuseernas gemensamma kommunikation mot makthavare och besökare. Hur kan samverkan mellan länsmuseerna förstärkas och fördjupas och inom vilka områden bör vi samverka.

Efter gruppvisa överläggningar för S-Mp politiker, allianspolitiker respektive hembygdsrepresentanter och landsantikvarier avslutades mötet med information från Samarbetsrådets styrelse som bland annat handlade om att länsmuseerna skall uppträda samlat på Folk och kultur (det stora kulturkonventet i februari nästa år) .

Hans Kindgren
Bohusläns museum

Sveriges Museer

samdok

press

pooler

projekt