Remissvar nationellt program för kunskapsutveckling inom det kyrkliga kulturarvet

remissvar_vinjettenRiksförbundet har av Kyrkostyrelsen beretts möjlighet att yttra sig över nationellt program för kunskapsutveckling dnr KS 2016/0634 genom FOMU (Forskningsnätverket vid museer) ett nätverk som samlar museer som bedriver forskning och arbetar för att synliggöra forskning som en integrerad och oumbärlig del i museernas uppdrag. Svaret har beretts inom nätverket, se nederst, varefter beslut om remissvar fattats i Riksförbundets Sveriges museers styrelsen den 2 september 2016

Svenska kyrkans Nationellt program för kunskapsutveckling inom det kyrkliga kulturarvet framstår som både angeläget och väl bearbetat. Vi vill emellertid lyfta fram två aspekter där vi tror att större tydlighet behövs:

  1. Det kyrkliga kulturarvet är en angelägenhet för hela samhället.
  2. Det är angeläget att det finns en öppenhet i förhållande till ny kunskap, där både forskning och kunskapsuppbyggande projekt är nödvändiga.

Det kyrkliga kulturarvet är en angelägenhet för hela samhället
Vi delar Svenska kyrkans åsikt att det kyrkliga kulturarvet är en ”samhällsresurs” (se exempelvis sidan 5) och att ansvaret för detta vilar på alla (sidan 11). Detta konstaterande får konsekvenser för framtida finansiering av vård och underhåll av kyrkliga kulturmiljöer och hantering av det som i programmet kallas för en eventuell ”övertalighetssituation”.

Vi ser positivt på att resultat av projekt tillgängliggörs i fulltext på Svenska kyrkans webplats, åtkomligt för alla. Likaså ser vi positivt på att programmet återkommande betonar samarbeten mellan olika aktörer, och att extern expertis kan ha viktiga roller i arbetet med de kyrkliga kulturarven. Vi ser gärna att vikten av ett allmänt kulturhistoriskt perspektiv betonas i än högre grad i programmet.

Vi vill framhålla att kyrkligt kulturarv inte bara finns i Svenska kyrkans ägo, utan även förvaltas av andra kristna samfund och av kulturarvsinstitutioner. Att programmet enbart handlar om det kyrkliga kulturarv som Svenska kyrkan förvaltar, är något som kunde förtydligas än mer.

Det är angeläget att det finns en öppenhet i förhållande till ny kunskap, där både forskning och kunskapsuppbyggande projekt är nödvändiga
Allt kulturarvsarbete kräver ett kritiskt förhållningssätt till vad som förklaras vara kulturarv och på vilka grunder. Det är därför positivt att det första kunskapsmålet syftar till att diskutera grunder för arbetet med det kyrkliga kulturarvet. Begreppen ”kulturarvsförvaltning” och ”värdebaserad förvaltningsplanering” (sidan 13) som används i programmet är emellertid otydliga, och skulle behöva förklaras tydligare. Hur förhåller de sig till annat kulturarvsarbete? I vilken mån tänker sig Svenska kyrkan att detta också är en öppen och kritiskt granskande process?

I programmet anges att ”utpräglade forskningsprojekt” (sidan 5) inte avses med KAE-projekt. Samtidigt anges att programmet syftar till en ”långsiktig strategisk och vetenskapligt grundad kunskapsuppbyggnad inom det kyrkliga kulturarvsområdet” (sidan 5), att det behövs kunskaper om ”teoretiska ramverk” (sidan 13) vid förvaltningsplanering och att utvecklandet av metoder för konservering kan vila på ”vetenskaplig grund” (sidan 15). Det är svårt att genomföra detta utan att det också kan bedrivas forskning inom programmet.

Vi menar att forskning och kunskapsuppbyggnad behövs parallellt för att uppfylla de önskemål om kunskap som programmet innehåller. Forskning och kunskapsuppbyggnad har mycket att vinna på att samexistera. Det är därför angeläget att ge utrymme för båda dessa delar.

Remissvarets beredning
Remissvaret har satts samman av Cecilia Bygdell, sammankallande inom FOMU (Forskningsnätverket vid museer) efter samråd med följande kollegor på Upplandsmuseet: Herman Bengtsson som är fil.dr i konsthistoria och under ett drygt decennium arbetat med ett forskningsprojekt om Uppsala Domkyrka samt Per Lundgren och Ulrika Sahlsten som båda är byggnadsantikvarier och bland annat arbetar som antikvarisk kontrollanter vid KAE-projekt. Styrelsen inom nätverket har getts möjlighet att inokmma med kommentarer och det slutliga svaret godkänts av Irene Flygare, ordförande i FOMU.

Remissvaret som pdf>>>

Sveriges Museer

samdok

press

pooler

projekt