Eric Fugeläng: En ny kulturarvspolitik

Magnus Reuterdahl har tagit en närmare titt på Wiaholms garveri i Falerum, Östergötland. CC BY-SA 2.0
Magnus Reuterdahl har tagit en närmare titt på Wiaholms garveri i Falerum, Östergötland. CC BY-SA 2.0

Sedan ungefär tre månader tillbaka har Riksantikvarieämbetet ett utvidgat ansvar inom museiområdet. För de som följt processen, från det att regeringen i början av 2014 gav en utredare i uppdrag att göra en Översyn av den statliga museipolitiken fram till att regeringen drygt tre år senare, i februari 2017, presenterade propositionen Kulturarvspolitik, är detta ingen nyhet.

Uppdraget till Riksantikvarieämbetet och många av de andra förändringarna som den nya musei- och kulturarvspolitiken innebär antogs av riksdagen den 31 maj i år. Då med en bred och blocköverskridande parlamentarisk majoritet. Att propositionen fått brett parlamentariskt stöd innebär dock inte att alla museer är överens om det som presenterats, Riksantikvarieämbetets uppdrag inkluderat. Sveriges museer har aldrig varit, och kommer nog aldrig att vara, en homogen grupp och precis som hos det samhälle vi tjänar finns alltid en mångfald av åsikter och uppfattningar.

I två kommande gästblogginlägg kommer du kunna läsa lite mer om vad uppdraget till Riksantikvarieämbetet innebär och vad som hitintills kommit ut av Museidialogen som myndigheten initierade våren 2017. Innan vi kommer in på det så tänkte jag dock börja med att presentera mig som museisamordnare.

eric_fugelang_foto_wilda_nilssonHej. Jag heter Eric Fugeläng. Den 1 september tillträdde jag som museisamordnare på Riksantikvarieämbetet. Det är en tjänst på myndighetens stab, som bland annat syftar till att underlätta museernas kontakter med Riksantikvarieämbetet liksom att samordna och säkerställa en väl fungerande dialog mellan myndigheten och museisektorn. Museerna är en av Riksantikvarieämbetets prioriterade målgrupper och idag arbetar alla våra avdelningar på olika sätt med och för museerna eller med frågor som förr eller senare kommer påverka förutsättningarna för museernas arbete. Att samordna museiperspektivet internt är därför en annan viktig uppgift.

Riksantikvarieämbetet har, för att möta det vidgade uppdraget, under de senaste månaderna rekryterat många nya medarbetare och flera av dessa kommer precis som jag själv närmast från en tjänst på Riksutställningar. Fyra tidigare kollegor från Riksutställningars verksamhet inom utställningsteknik har genom verksamhetsövergång också förts över till Riksantikvarieämbetet. Tillsammans med den kunskap och erfarenhet som redan fanns har vi nu goda förutsättningar för att bygga upp ett långsiktigt hållbart stöd för att främja utveckling och samverkan på museiområdet.

För mig innebär jobbet på Riksantikvarieämbetet en utmaning som jag är både tacksam och ödmjuk inför. Nya eller tydligt förändrade uppdrag innebär utmaningar för alla myndigheter och ännu finns inte alla svar på hur vi tillsammans ska kunna bli den samlande kraft för utveckling och samverkan som museerna förtjänar och behöver. Att det ibland känns som att det finns fler frågor än svar tycker jag dock är positivt och jag hoppas att rörligheten, nyfikenheten och lyhördheten som präglat Museidialogen kommer leva vidare även när de nya rutinerna faller på plats.

Foto på Eric Fugeläng: Wilda Nilsson

Sveriges Museer

samdok

press

pooler

projekt